Genus och fysik – går de ihop?

By | 6 november, 2013

Jag läser just nu en kurs som heter ”Genus i naturvetenskap och teknik”. Det är en kurs som handlar om vilken betydelse genus har i naturvetenskap och teknik. Dels när det gäller andelen kvinnor och män som är verksamma inom olika vetenskapsområden men också om vetenskaperna i sig.

Många brukar säga att fysik är en objektiv vetenskap. Fysik är byggd på ”fakta” och säger ”sanningen” om hur världen ser ut och fungerar. Jag tror inte att det finns något sådant som objektiv vetenskap. Vetenskap handlar om att skapa modeller som stämmer överens med de observationer vi har gjort och som gör det möjligt att förutspå vad som kommer hända i olika situationer. Inga modeller är perfekta och de utvecklas ständigt utifrån nya forskningsresultat. En modell är något som uppfunnits av människor och därför kommer den alltid vara subjektiv. Hur modellen är utformad styrs av skaparen. Det betyder inte att modellen är felaktig utan snarare att det kan finnas olika modeller skapad av olika personer som fungerar lika bra. En modells utformning kommer oundvikligen påverkas av skaparens bakgrund, personlighet och omgivning. Jag skulle snarare säga att objektiv vetenskap handlar om att vara medveten om vetenskapens subjektivitet och reflektera över vilken påverkan den har på ens forskning.

Jag tycker därför det är väldigt intressant att fundera över hur det har påverkat de modeller och begrepp vi använder oss av i fysiken att det är ett ämne som är uppbyggt av vita män, ofta från rik bakgrund. Exempelvis, varför säger vi att partiklar kan ha positiv, negativ och neutral laddning? Skulle detta kunna beskrivas på något annat sätt? Hur har det påverkat fysikens ordförråd? Och finns det resultat vi har missat för att vi inte har sett dem eller gjort en felaktig tolkning?

Min erfarenhet är tyvärr att det finns många som inte anser att genusvetenskap är en riktig vetenskap. Av någon anledning är ”genus” ett hatat ord och ifall en argumenterar för genusvetenskapens rätt att tas på allvar möts en ofta av hårt motstånd, inte ovanligt av otrevlig natur. Jag tycker också att det är väldigt intressant att fundera över varför det är så. Ifall en anser att genusvetenskap är trams varför bli en ändå så provocerad av den? Jag kan uppleva att det påminner väldigt mycket om det bemötande jag ibland får när jag ifrågasätter alkoholkulturen. I båda fallen är det normer i samhället som ifrågasätts men människor tar det ändå som ett personligt påhopp. Jag tror att detta kan ha att göra med att det kan vara svårt att ta till sig att en är en del av problemet, speciellt ett problem en upplever att en inte har varit med om att skapa. Som man kan det vara svårt att behöva inse att män har en maktposition gentemot kvinnor och ifall en dricker alkohol kan det vara svårt att behöva inse att ens alkoholkonsumtion innebär skador för andra. Anledningen till det tror jag är för att en sådan insikt skulle innebära att en behöver reflektera över sitt eget beteende och vilken påverkan det har på de normer som finns i samhället.

Samtidigt är vi alla inte mer än människor. Det är omöjligt att helt vara en person som inte upprätthåller någon dålig norm. Precis som en fysiker inte kan skapa en helt objektiv modell kan en inte vara helt normkritisk gentemot sin omgivning. Det skulle bli för jobbigt att hantera. En kan inte leva med konstant dåligt samvete. Istället tycker jag att det är viktigt att ständigt reflektera över normer och hur en själv förhåller sig till dem. Då kan en göra aktiva val kring sitt beteende och samtidigt visa hänsyn gentemot hur andra tänker och känner och de val de har gjort. Oavsett vad en anser om genusvetenskapen som vetenskap kan jag i alla fall säga att de har gjort mig till en bättre fysiker. Genusvetenskapen har lärt mig att tänka kritiskt och att refektera över fysiken som vetenskapsområde. För mig är det en ovärderlig resurs och något jag önskar att alla fysiker fick ta del av.