Monthly Archives: augusti 2014

Kön är kompetens

Länge var jag en av de som argumenterade mot kvotering genom att säga att kompetens är det som ska  bestämma vem som får en position och inte kön. Men jag har funderat mycket över det och delvis ändrat uppfattning.

Vad är egentligen kompetens? Enligt Wikipedia är det ”ett samlingsbegrepp för en individs förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter”. Kunskaper och färdigheter är inte något en människa föds med utan något vi utvecklar under livet och påverkas bland annat av våra erfarenheter. Kön är något vi föds med, men det är en väldig komplex egenskap. Den binära uppdelningen i kvinnor och män som vi i Sverige än så länge har i juridiken existerar inte i verkligheten. Utöver att biologiskt kön är mer komplext än att en är kvinna eller man, styrs vår könsidentitet också av sociala faktorer. Beroende på vilken könsidentitet vi har kommer vi göra olika erfarenheter i livet. Att till exempel leva som transperson ger inte samma upplevelser som att leva som cisperson och jag som identifierar mig som kvinna har inte samma erfarenheter som de som identifierar sig som män. Det är det som har fått mig att ändra uppfattning. Kön är kompetens. Det är däremot inte en kompetens vi föds med utan något vi utvecklar under livet genom att leva med den könsidentitet vi har. Som kvinnlig fysiker och ingenjör inser jag att jag har vissa kompetenser som mina manliga kollegor inte har. Jag vet hur det är att vara kvinna inom ett mansdominerat yrke och det betraktar jag numera som en värdefull kompetens. Det är en kompetens mina manliga kollegor kan lära sig om, men aldrig helt och hållet bemästra. På samma sätt har de kompetenser jag aldrig fullständigt kan utveckla hur mycket jag än försöker.

Samtidigt är kön inte den enda egenskap en människa har och jag tycker det är märkligt hur stor vikt vi lägger vi det. Vår kompetens byggs upp av alla de egenskaper vi har. Vid värdering av månfalden hos en grupp är det därför märkligt att vi inte oftare tittar på gruppens hela utbud av egenskaper och inte endast kön. Jag anar att detta kan ha göra med att vi tack vare den strikta juridiska definition vi har av kön ”enkelt” kan mäta hur könsfördelningen ser ut. Synd bara att sifforna ger en felaktig och ofullständig bild av mångfalden i gruppen. Egentligen säger de inte mer än hur fördelningen av juridiskt kön ser ut.

Jag har också funderat mycket över kvotering som fenomen. Jag upplever att det är ett begrepp som bygger på att vi har en viss grupp som per default består av personer med en viss egenskap, vanligtvis egenskapen manligt juridiskt kön, och sedan gör vi en tvingande regel som betyder att vi måste byta ut en del av dessa personer mot personer med en annan egenskap, vanligtvis kvinnligt juridiskt kön. Jag tror att det är den här tvingande utbytesproceduren som gör att människor brukar bli upprörda när kvotering diskuteras. Men säg att att vi redan från början innan vi sätter ihop gruppen gör riktlinjer för hur gruppens sammansättning ska se ut, t.ex. att vi ska ha en 40-60 fördelning av juridiskt kön såsom det finns krav på i Lunds universitets arbetsordning. Är det verkligen kvotering då? Är det inte bara genomtänkt valberedningsarbete? En god valberedning borde sträva mot att sätta ihop en grupp med så många kompetenser och erfarenheter som möjligt och kön är då en aspekt de borde väga in i sitt arbete. För mig känns det som uselt valberedningsarbete att sätta ihop en grupp som endast består av personer med manligt juridiskt kön. En sådan grupp saknar ju viktig kompetens och representerar inte den mångfald av egenskaper som finns i samhället.

Ibland har jag hört från kvinnor att de inte känner sig bekväma med kvotering för de då inte kan bedöma ifall de fått en viss position utifrån sin kompetens eller sitt kön. Tidigare kände jag också precis så, men med åsikten att mitt kön är en del av min kompetens har jag ändrat inställning. Samtidigt har jag också insett att utan kvotering är det något män också borde fundera över. I dagens samhälle sker det en informell kvotering av män i olika sammanhang medan kvinnor diskrimineras. Som man, vad är det egentligen som säger att du har förtjänat din position och inte bara fått den på grund av diskrimineringen mot kvinnor?

Kvotering är därför för mig lite av en icke-fråga. Det vi borde diskutera är hur vi får transparenta valberedningsprocesser där människors alla kompetenser värderas och ingen diskrimineras för att de har en viss egenskap. Att till exempel införa en lag om könsfördelningen i bolagsstyrelser är för mig en markering att vi har insett att kön är en viktig kompetens och att ge alla valberedningar i uppdrag att ta hänsyn till detta i sitt arbete. En kvoteringslag är ett trubbigt politiskt styrmedel, men kanske är det vad som behövs för att valberedningar ska inse att deras arbete brister och att de behöver revidera sitt mångfaldsarbete? Det är dags för dem att sluta prata och börjar agera.

 

Alkoholkulturen inom fysiken

Jag har tröttnat nu. Tröttnat på hur alkohol alltid är en ständigt närvarande del i den kultur som finns inom fysiken. Det finns så många dåliga normer som gör att människor inte känner sig välkomna i fysikvärlden. Världen behöver en större mångfald av fysiker. Vi behöver fler perspektiv, fler idéer och fler som ifrågasätter vedertagna modeller. Det är så ny kunskap vinns. Vi behöver inte normer som stänger ute människor. Alkoholnormen är en sådan norm. Majoriteten av jordens befolkning dricker faktiskt inte alkohol. Ska inte fysiken också vara öppen för oss?

Utifrån egen erfarenhet har jag samlat på mig några exempel på alkoholnormen inom fysiken:

- Alkohol i utbildningen:

Under min högskoleutbildning har jag i olika kurser stött på räkneuppgifter där alkohol finns med, t.ex. räkna ut volymen av ett ölglas. Vad är relevansen i det? Varför var det tvunget att vara ett ölglas? Vad är felet med ett saftglas? Antagligen tänkte personen som skrev uppgiften att det var en rolig grej. Men alla människor tycker inte att alkohol är en rolig grej. Det är en drog som orsakar många människor lidande. Andra exempel är föreläsare som skämtar kring fulla studenter, när det bjöds på öl efter en slutredovisning och gången jag åkte med en kurs på studiebesök till DESY i Tyskland och vi på hemvägen stannade vid en affär för att folk skulle kunna köpa alkohol med sig hem. Ifall högskoleutbildning ska vara öppen för alla  måste den studiemiljö universiteteten ansvarar för vara fri från alkohol.

- Alkohol i studentkulturen:

Alkohol spelar en stor roll i studentlivet. Det finns en stor brist på nyktra mötesplatser och alkoholen är ständigt närvarande i de forum där sociala relationer skapas. Ifall man inte vill ta del av den alkoholkulturen riskerar man att hamna utanför. Det har stor betydelse dels för att man klarar studierna bättre om man känner andra i sin klass att plugga med och dels för att sociala relationer är viktiga för att man ska må bra. Utbildningen är också en viktig tid för att bygga upp nätverk inför sitt kommande arbetsliv och ifall detta ständigt sker i närvaro av alkohol är det vissa som stängs ute och ges sämre möjligheter i karriären då nätverk är av betydelse i dagens arbetsliv. Man kan tycka att det är dåligt, men så ser arbetslivet tyvärr ut.

Under min utbildning tvingade jag mig själv att gå till många aktiviteter trots att jag inte alls kände för att gå dit på grund av alkoholkulturen bara för att vara med i gemenskapen. Men det brukade bara sluta med att jag kände mig ännu mer utanför. Det finns en ytterst intressant kandidatuppsats från Lunds universitet kring detta med titeln ”Är nykterhet ett avvikande beteeende?”. Jag uppmanar alla som är intresserade av likabehandlingsaspekterna av alkoholkultur att läsa den. Följande citat finns att finna i den:

”Även Christoffer har tackat nej till sociala tillställningar för att han vet att syftet är att bli full. Han anser då att han har bättre saker för sig och går inte dit. Hans val att inte dricka alkohol har även hållit honom ifrån att ha fester; han har inte vetat hur han ska säga att gästerna inte ska ta med sig alkohol utan att låta som en extremist. Han uppger att han kan känna att hans ideal till viss del kan begränsa vem han umgås med; tidigare ville han inte umgås med alkoholpåverkade personer eller ha en flickvän som drack alkohol. Christoffer väljer att umgås med människor som accepterar hans val att inte dricka: Folk som inte försöker normalisera mig.”

”Christoffer, som anser att det inte är alkoholen som avgör om man är social eller inte säger att han kan känna sig utanför gemenskapen på fester, där de flesta dricker alkohol, trots att han är social. Det handlar inte bara om att inte vara lika social som de andra. Han tycker att det känns som att en tredjedel av alla samtalsämnena på en fest handlar om alkohol, vilket direkt ställer honom utanför gemenskapen. Han känner dock att när samtalsämnena inte handlar om alkohol så är han jämlik de andra. Han står utanför gruppen, men interagerar med dem inom gruppen som jämlik; han har en horisontell relation till de andra (Collins, 2004). Han dras med i stämningen och gemenskapen samt accepteras av de andra. Detta gör att utanförskapet inte är totalt, utan situationsbetingat.

Det är således inte bara att den nyktre inte blir berusad eller mera social som kan göra att personen inte tillhör gemenskapen. En anledning är att hon eller han inte deltar i de ritualer som utförs av alla inom gruppen alkoholdrickare. Dessa ritualer verkar, enligt Collins  (2004), för att skapa och upprätthålla solidaritet inom gruppen. Att dricka alkohol skapar en känsla av medlemskap för dem inom gruppen – dem som dricker alkohol. Alla fokuserar på samma handling – att dricka alkohol. De delar samma humör och upplevelse, glädje och berusning. Medlemmarna förstärker varandras känslor; de drar med varandra i rytmen och sättet att vara och prata. Om en nykterist är på fest och det endast finns alkoholhaltiga alternativ att dricka, blir det omöjligt att delta i ritualerna.”

Min erfarenhet av alkoholkulturen inom studentlivet är att den inte kommer ensam. Med alkoholkulturen kommer en jargong där det är okej att säga saker som annars är helt oacceptabla. Kränkningar, sexism och rasism är en del av alkoholkulturen. Det syns t.ex. i en del sånger som sjungs när människor har druckit för mycket alkohol. Sånger vars texter gör mig illamående varje gång jag hör dem, men som fortfarande sjungs för att människor skrattar åt dem och för att de som vågar säga ifrån beskylls för censur. Men det är inte censur att självmant välja att inte sjunga något som man vet sårar andra människor. Det är respekt.

Inom studentlivet är det också vanligt att skämta om nykterister. Bland annat har vi en sång med följande text:

Dom som är nyktra
dom har inget roligt
dom har bara ansvar
och alls inget tjo-
littanlej-fadderullan
men vi som är fulla
vi har bara kul nästan jämt, nästan jämt

Det sägs att en mänska’
kan va’ utan brännvin
det stämmer måhända
men se blott på den min
som pryder en absolutist
den är jävligt trist
därför vi sjunga som så, såsom så

Dom som är nyktra…

Under de första åren av min utbildning brydde jag inte mig om det, men när man i flera år har fått höra om hur tråkig man är så börjar det göra ont. Till slut orkade jag inte mer. Under en sittning reste jag helt enkelt mig upp och gick därifrån. Efteråt fick jag höra att det var respektlöst och taskigt gjort. Tydligen var det inte lika respektlös och taskigt att sjunga en sång som fick mig att må väldigt dåligt. Alkoholkulturen i studentlivet förändrade mig från en person med hård hud som kunde ta det mesta till någon med så tunn hud att minsta lilla rispa öppnar upp ett blödande sår. Nu två år senare har det fortfarande inte läkt och jag tror aldrig att det riktigt kommer att göra det. Numera försöker jag undvika miljöer där alkohol konsumeras eftersom jag inte är tillräckligt stark för att hantera det.

- Alkohol på arbetsplatsen:

Alkohol är ständigt närvarande på min arbetsplats. Den är närvarande i lunchdiskussioner, när vi firar vetenskapliga framgångar och när arbetsplatsen anordnar sociala aktiviteter för att kollegor ska lära känna varandra bättre. Jag hade önskat att min arbetsplats var fri från alkohol, men att diskutera alkoholnormen verkar ännu inte vara en del av arbetsmiljöarbetet inom akademin.

Jag spenderade en sommar som sommarstudent på CERN. För många var det nog den roligaste sommaren i deras liv, men inte för mig. Min bild är att CERN ligger långt fram när det gäller likabehandlingsarbete jämfört med många andra forskningsmiljöer inom naturvetenskap och teknik, men tyvärr inkluderas inte alkoholnormen i deras arbete. Sommarstudenterna gavs tillgång till ett rum inne på området där de fick anordna fester på egen hand. De som anordnade festerna åkte över gränsen till Frankrike, köpte på sig massor med alkohol och sålde den sedan för självkostnadspris till de andra studenterna. Festerna brukade ha olika teman och en gång hade de idéen att alla skulle komma dit, få en lapp där killarna fick en partikel och tjejerna en antipartikel, sedan skulle man leta upp sin motsvarighet och när man hittat varandra så ”annihilerades” man och fick en gratis shot. Jag blir inte arg så ofta, men när jag blir det så blir jag det rejält. Det här var ett sådant tillfälle. Tydligen tyckte de att det var passande att killarna fick vara ”partiklar” och tjejerna ”antipartiklar”, att man skulle tvinga ihop människor och att en gratis shot var en belöning som passade alla. Ingen som helst insikt i genus, könsidentitet, heteronormen eller alkoholnormen. Jag kunde ändå känna att det var förståeligt eftersom det är aspekter som det är brist på i dagens fysikutbildningar. Det som gjorde mig så arg var CERNs sätt att hantera det. Vi bodde på ett vandrarhem inne på CERNs område och under sommaren fick vi ett antal mail med foton på kundvagnar fyllda med alkohol som tagits på någons rum och en påminnelse om att det inte var tillåtet att förvara alkohol på rummet samt att det störde de andra forskarna när de försökte sova när folk fulla mitt i natten åkte kundvagn på gatan utanför festlokalen. Hur kan en högteknologisk forskningsanläggning ens tillåta den typen av beteende på sitt område? Det var så oseriöst och pinsamt. Och för mig innebar det att jag inte lärde känna så många av de andra sommarstudenterna eftersom jag inte kände för att gå på festerna där de andra lärde känna varandra.

Varje sommar anordnar CERN ett hackathon som sommarstudenter brukar delta i. I år gjorde de ett spel döpt till Particle Clicker för att intressera om partikelfysik på ett roligt sätt. Vilket fantastiskt spel tänkte jag tills jag upptäckte att de hade programmerat in att man kunde bjuda sina doktorander på gratis öl och då jobbade de snabbare… Jag jobbar inte snabbare om det bjuds på gratis öl på jobbet. Då går jag hem för att slippa det.

Alkohol på konferenser:

För ett tag sen var jag på min första vetenskapliga konferens. Jag hade sett framemot den väldigt mycket och var exalterad över att åka dit. Tyvärr visade det sig innebära alkohol nästan varje dag, varav en del serverades gratis av konferensen. De hade i alla fall bra alkoholfritt, men jag hade hoppas att det var ett forum där man lärde känna andra genom sitt gemensamma intresse för acceleratorfysik och inte genom alkohol. En av kvällarna blev jag fast med en kille som pratade om att det var hans plikt som engelsman att upprätthålla den stereotypa bilden av engelsmäns relation till alkohol. Jag försökte få honom att prata om något annat, men han var mest intresserad av att prata om hur full han var, hur bakfull han skulle vara dagen efter,  fråga om vissa spritsorter som fanns i England också fanns i Sverige och ge tips på hur mycket man var tvungen att dricka av dem. Till slut gick jag hem för att slippa ifrån honom. Efter det var konferensen inte speciellt rolig längre. Den sista kvällen anordnades det en bankett och då orkade jag inte mer. Jag gick hem efter middagen och grät på mitt hotellrum över att alkoholnormen ännu en gång hade förstört något jag hade sett framemot. Numera ser jag inte framemot konferenser. Jag ser dem mer som ett nödvändigt ont och som jag hellre hade sluppit.

 

Men jag har tröttnat nu. Tröttnat på att sitta tyst när alkoholpolitik diskuteras på lunchen, tröttnat på att känna ångest inför för ögonblicket då jag måste ”komma ut som nykterist” varje gång jag lär känna en ny kollega och tröttnat på att oroa mig för att jag måste flytta utomlands när jag är klar med min forskarutbildning till ett land där medvetenheten om alkoholnormen är ännu sämre än i Sverige. Ibland tänker jag att jag ska sluta med fysik och istället jobba med något där alkoholnormen är svagare. Men sen blir jag sur och tänker att varför ska jag behöva ge upp det jag älskar bara för att jag inte passar in i normen? Varför är det okej för vissa att ha en tröja med ett alkoholmärke på jobbet och berätta gamla fyllehistorier för kollegorna, medan jag oroar mig för att våga ha en tröja från nykterhetsrörelsen och berätta att jag är engagerad i alkoholpolitik på min fritid för att jag inte vet hur andra kommer att reagera. Varför ska jag behöva lämna en för mig viktig och betydelsefull del av mig själv hemma när jag går till jobbet? Vi som inte dricker alkohol existerar och vi har samma rätt till att vara fysiker och trivas med vår arbetsmiljö som alla andra.

Att ifrågasätta alkoholnormen är inte roligt. Mina erfarenheter av det är inte speciellt positiva. Troligtvis kommer den här texten göra en del personer sura. Det är alltid människor som blir sura när man ifrågasätter alkoholnormen, men jag förstår dem. De upplever det som ett personligt påhopp på deras alkoholkonsumtion och tycker inte att jag ska lägga mig i deras livsval. Men jag pratar inte om enskilda individers konsumtion av alkohol, jag pratar om de strukturer som gör att defaultläget är att dricka alkohol. De strukturer som gör att det ses som naturligt att börja dricka alkohol när man når en viss ålder och att man måste förklara sig när man väljer att inte göra det. Tänk ifall defaultläget hade varit att man inte började dricka alkohol och att man måste förklara sig när man väljer att göra det? Är det så konstigt egentligen?