Kön är kompetens

By | 26 augusti, 2014

Länge var jag en av de som argumenterade mot kvotering genom att säga att kompetens är det som ska  bestämma vem som får en position och inte kön. Men jag har funderat mycket över det och delvis ändrat uppfattning.

Vad är egentligen kompetens? Enligt Wikipedia är det ”ett samlingsbegrepp för en individs förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter”. Kunskaper och färdigheter är inte något en människa föds med utan något vi utvecklar under livet och påverkas bland annat av våra erfarenheter. Kön är något vi föds med, men det är en väldig komplex egenskap. Den binära uppdelningen i kvinnor och män som vi i Sverige än så länge har i juridiken existerar inte i verkligheten. Utöver att biologiskt kön är mer komplext än att en är kvinna eller man, styrs vår könsidentitet också av sociala faktorer. Beroende på vilken könsidentitet vi har kommer vi göra olika erfarenheter i livet. Att till exempel leva som transperson ger inte samma upplevelser som att leva som cisperson och jag som identifierar mig som kvinna har inte samma erfarenheter som de som identifierar sig som män. Det är det som har fått mig att ändra uppfattning. Kön är kompetens. Det är däremot inte en kompetens vi föds med utan något vi utvecklar under livet genom att leva med den könsidentitet vi har. Som kvinnlig fysiker och ingenjör inser jag att jag har vissa kompetenser som mina manliga kollegor inte har. Jag vet hur det är att vara kvinna inom ett mansdominerat yrke och det betraktar jag numera som en värdefull kompetens. Det är en kompetens mina manliga kollegor kan lära sig om, men aldrig helt och hållet bemästra. På samma sätt har de kompetenser jag aldrig fullständigt kan utveckla hur mycket jag än försöker.

Samtidigt är kön inte den enda egenskap en människa har och jag tycker det är märkligt hur stor vikt vi lägger vi det. Vår kompetens byggs upp av alla de egenskaper vi har. Vid värdering av månfalden hos en grupp är det därför märkligt att vi inte oftare tittar på gruppens hela utbud av egenskaper och inte endast kön. Jag anar att detta kan ha göra med att vi tack vare den strikta juridiska definition vi har av kön ”enkelt” kan mäta hur könsfördelningen ser ut. Synd bara att sifforna ger en felaktig och ofullständig bild av mångfalden i gruppen. Egentligen säger de inte mer än hur fördelningen av juridiskt kön ser ut.

Jag har också funderat mycket över kvotering som fenomen. Jag upplever att det är ett begrepp som bygger på att vi har en viss grupp som per default består av personer med en viss egenskap, vanligtvis egenskapen manligt juridiskt kön, och sedan gör vi en tvingande regel som betyder att vi måste byta ut en del av dessa personer mot personer med en annan egenskap, vanligtvis kvinnligt juridiskt kön. Jag tror att det är den här tvingande utbytesproceduren som gör att människor brukar bli upprörda när kvotering diskuteras. Men säg att att vi redan från början innan vi sätter ihop gruppen gör riktlinjer för hur gruppens sammansättning ska se ut, t.ex. att vi ska ha en 40-60 fördelning av juridiskt kön såsom det finns krav på i Lunds universitets arbetsordning. Är det verkligen kvotering då? Är det inte bara genomtänkt valberedningsarbete? En god valberedning borde sträva mot att sätta ihop en grupp med så många kompetenser och erfarenheter som möjligt och kön är då en aspekt de borde väga in i sitt arbete. För mig känns det som uselt valberedningsarbete att sätta ihop en grupp som endast består av personer med manligt juridiskt kön. En sådan grupp saknar ju viktig kompetens och representerar inte den mångfald av egenskaper som finns i samhället.

Ibland har jag hört från kvinnor att de inte känner sig bekväma med kvotering för de då inte kan bedöma ifall de fått en viss position utifrån sin kompetens eller sitt kön. Tidigare kände jag också precis så, men med åsikten att mitt kön är en del av min kompetens har jag ändrat inställning. Samtidigt har jag också insett att utan kvotering är det något män också borde fundera över. I dagens samhälle sker det en informell kvotering av män i olika sammanhang medan kvinnor diskrimineras. Som man, vad är det egentligen som säger att du har förtjänat din position och inte bara fått den på grund av diskrimineringen mot kvinnor?

Kvotering är därför för mig lite av en icke-fråga. Det vi borde diskutera är hur vi får transparenta valberedningsprocesser där människors alla kompetenser värderas och ingen diskrimineras för att de har en viss egenskap. Att till exempel införa en lag om könsfördelningen i bolagsstyrelser är för mig en markering att vi har insett att kön är en viktig kompetens och att ge alla valberedningar i uppdrag att ta hänsyn till detta i sitt arbete. En kvoteringslag är ett trubbigt politiskt styrmedel, men kanske är det vad som behövs för att valberedningar ska inse att deras arbete brister och att de behöver revidera sitt mångfaldsarbete? Det är dags för dem att sluta prata och börjar agera.