Monthly Archives: september 2014

Hobbyforskning

Jag har ett hobbyprojekt. Jag studerar människor. Förlåt till er som befinner er i min omgivning, med all sannolikhet ingår ni bland mina forskningsobjekt. Men var inte oroliga, jag studerar er i smyg så det behövs inget etiskt tillstånd.

Förra veckan var jag i Italien på en workshop. Det var ett ypperligt tillfälle att samla in data kring mina beteendestudier av fysiker. Här är några av mina senaste iakttagelser:

– Den mest populära skjortfärgen bland fysiker är blå. Gärna rutig.

– Det är tydligt att det finns en struktur där det är framförallt äldre, manliga fysiker som ställer frågor eller uttalar sig. Det kan bero på att fysiker är kass på att anordna aktiviteter som främjar allas lika möjligheter att komma till tals. Presentationer i en gigantisk sal där de som frågar inte får en mikrofon främjar inte introverta människor eller människor som inte har en grov basröst. Om jag hade ställt en fråga där och fått kommentaren ”kan du prata lite högre?” som jag alltid får hade jag dött av pinsamhet. Därmed ställer jag inga frågor. Jag anar att jag inte var ensam om att känna så. Dessutom är det totalt värdelöst för alla med hörselnedsättning.

– En hel del fysiker klarar av att göra ett spännande ämne riktigt tråkigt. Det finns ett behov av mer övning i presentationsteknik i fysikutbildningarna.

– Alkoholkulturen bland fysiker är stark, men ingen tjatar eller ställer jobbiga frågor om man säger att man inte vill ha. Det är alltid något. Det finns dock inflytelserika manliga acceleratorfysiker som efter ett par glas vin tycker att det känns lämpligt att erbjuda kvinnliga doktorander skjuts till hotellet eller som tycker det är okej att ställa taktlösa politiska frågor med inledningen ”igår när vi satt i baren och drack lite för mycket kom vi till slutsatsen…”. Det var inte så trevligt. Det alkoholfria den här gången var vatten eller apelsinjuice. Det alkoholhaltiga var obegränsad mängd vin och snaps på slutet. Fysiker borde dricka mer äppelmust.

– Politik är en del av fysiken. Fysik idag bygger på internationella samarbeten och fysiken är därför inte fri från politik. Det som händer i världen påverkar fysikernas rörlighet och möjligheter till forskningssamarbeten. Det kan också skapa missförstånd som äventyrar desamma. Det känns som att detta är något fysiker borde diskutera mer med varandra. Istället verkar man låtsas som att det inte spelar någon roll.

– Det uppstår en konstig social situation när fysiker åker på konferens och känner sig tvungna att gå och hälsa på någon de inte träffat på länge. De söker upp varandra, säger ”hej” och sen blir det ett ögonblick med jobbig tystnad innan de kommer på något att säga eller går tillbaka till sina platser.

– Acceleratorfysiker kan bygga sjukt avancerade maskiner, men de kan inte fixa mikrofonproblem. Vardagstekniken fortsätter att vara den mest kluriga.

– Fysiker sitter gärna så långt ifrån varandra som möjligt i salen och jobbar på sina datorer istället för att lyssna på den som håller en presentation. Det känns som ett tecken på att fundera över att ändra på upplägget för konferenserna.

Och slutligen den viktigaste iakttagelsen av alla:

– Det finns fysiker som håller på med fysik för att de vill göra världen bättre, men precis som jag tvivlar de på om deras arbete spelar någon roll och känner att det kanske inte är meningsfullt. De framsteg som den forskning vi gör idag leder till ligger så långt i framtiden och utgörs av så många människors arbete att det kan vara svårt att se sin egen betydelse. Det här tror jag är en fråga som borde diskuteras ännu mer. För om inte vi fysiker kan förklara varför vårt arbete är relevant och viktigt, vem kan det då? Och varför ska vi satsa resurser på det om vi inte känner att det är meningsfullt?